Historisk bakgrund

Namnet (på ryska кириллица) går tillbaka till år 863 e.Kr. då den grekiska missionären Kyrillos tillsammans med sin bror Methodios från Bysans (Östromerska riket, Konstantinopel) åkte ut för att sprida den kristna tron i Stor-Mähren (område i Tjeckien-Slovakien). Under sin resa utvecklade de ett alfabet för de slaviska språken, dock inte identiskt med det kyrilliska alfabetet. Alfabetet grundar sig på de grekiska versalerna.

Det kyrilliska alfabetets spridning är klart förbunden med religionen. I de länder där man bekänner sig till den ortodoxa tron, har man också det kyrilliska alfabetet: Ryssland, Ukraina, Bulgarien, Makedonien och Serbien. Övriga slaviska språk använder det latinska alfabetet, t.ex. polska, slovakiska, tjeckiska, kroatiska och slovenska.

Det kyrilliska alfabetet har 33 tecken. Tecknen kan delas in i tre kategorier:

a) Sådana som motsvarar vårt alfabet b) Sådana som liknar, men som inte motsvarar vårt alfabet c) Sådana som är helt olika vårt alfabet. Det finns sju olika s-ljud i ryskan, men endast ett är rent ryskt (щ). De övriga finns i till exempel svenska, engelska och tyska.