Första sidan - Modersmål och Litteratur - Författere på skolbesök - Haga skola, Vasa

Haga skola, Vasa
Klasslärare Anna-Lisa Innanen och Annica Sandvik

Åk 5-6 i Haga skola bjöd in författare Solveig Rabb och lärde sig om livet i Vasa för 150 år sedan

Läsprojektet "Höstläsning" genomfördes under oktober månad i Haga skola. Målet var att uppmuntra elevernas läsintresse och väcka deras lust att producera egna texter. Man ville anordna ett naturligt möte mellan författare och elev. Innan författare Solveig Rabb besökte åk 5-6 i oktober hade båda klasserna läst Rabbs ungdomsbok Anåda, anagga som högläsningsbok. I åk 6 skrev alla elever en egen fortsättning på boken. Eleverna hade också förberett sig noga med frågor till författaren. När författaren besvarat frågorna fick eleverna underlag för en uppsats som de skrev om författaren. På en av skolans morgonsamlingar redogjorde två sjätteklassister för författarbesöket. Det kom fram att eleverna verkligen uppskattade Solveig Rabbs besök i skolan.

Klasslärare Annica Sandvik säger att författarbesöket under två lektioner där 13 elever i femman tillsammans med 23 sexor bekantade sig med Solveig Rabb fungerade väl.

- Eleverna uppskattar att träffa en riktig författare. Det är intressant att bli bekant med personen bakom boken de läst. De uppfattade Solveig Rabb som en trevlig och rolig person. I närheten av skolan finns ruiner efter Vasa brand som Solveig Rabb ägnade en lektion åt. I slutet av mars skall åk 5 delta i en internationell teckningstävling och då ska eleverna rita och måla av ruinerna, berättar Annica Sandvik.

Författaren sjöng sina egna sånger och guidade eleverna runt i gamla Vasa

Författare Solveig Rabb har ett mångårigt förflutet som lärare i låg- och högstadiet. Hon inledde med att berätta om sig själv varpå eleverna ställde sina frågor som bl.a. handlade om hur många barn hon har, om hon har husdjur och varifrån hon får idéer till sina berättelser. Hon sa att hon p.g.a. sina hörselproblem uppskattade att få elevernas frågor framför sig i skriftlig form.

Solveig Rabb, som har skrivit många sångtexter, varvade lektionerna med att sjunga egna sånger. En del av sångerna kände barnen till från tidigare.

Hela den andra lektionen ägnade Solveig Rabb åt Vasa brand 1852. Hennes senaste roman, vuxenromanen Rubelgömman, är förlagd till tiden för branden och författaren läste högt ett avsnitt om branden. För att levandegöra sin berättelse om tiden för Vasa brand hade Solveig Rabb med sig en stor bild som föreställde en dåtida gatubild. Sedan var det lätt för Solveig att i fantasin guida runt eleverna i Vasa så som staden såg ut för 150 år sedan - i ett gatuvimmel med andra husdjur och lukter än vi är vana vid. Solveig har studerat gamla stadskartor och känner till gatunamnen i trakterna av nuvarande Haga skola. Hon hade även tagit reda på namnen på butikerna i staden. Sin sång om Vasa brand sjöng hon naturligtvis för eleverna. Solveig Rabb uppskattade att eleverna på förhand bekantat sig med hennes författarskap och läst hennes ungdomsroman Anåda, anagga.

Nedan följer små stycken från elevernas texter i åk 6 i Haga lågstadieskola i Vasa efter Solveig Rabbs besök i skolan. Så här beskriver barnen författarens besök:

Tisdagen den 23 oktober hade vi, klass fem och sex, besök av författaren Solveig Rabb. I femmans klassrum samlades vi, för att i två timmar sitta och läsa när Solveig berättade om sig själv och sitt författarskap. Solveig är 67 år gammal och bor i Petalax. Hon har två döttrar, Synnöve och Hannele … Flickorna bor i Helsingfors. Solveig är pensionerad, och på fritiden brukar hon skriva, måla tavlor och gymnastisera. Hon har inga djur, men brukar mata fåglarna utanför fönstret.

Om man frågar Solveig vad hon är rädd för svarar hon krig, trånga utrymmen och små rum. Hon tycker heller inte om parkerings grottor. Solveig har ingen direkt "idol", men hon tycker om Anita Lindblom och Wilhelm Moberg. Solveig blev författare av sig själv. Hon hade inget att göra, så hon började skriva dikter och visor, och sen blev det böcker. År 1983 kom Solveigs första bok ut, då var hon 49 år.
Sofia

…"Rubel gömman" tog två år för henne att skriva, för hon måste forska och få fram fakta. Anåda, anagga, däremot tog bara ca. en månad. Idén till boken fick hon från en tidningsannons om kakaduor. Alla bilderna i hennes böcker har hennes döttrar ritat. Solveig skriver också sånger. Jag tyckte att det var ett väldigt intressant och lärorikt besök. Man fick veta mycket om hur en författare har det, och om att skriva böcker.
Elsa

…Den bok som Solveig gillar bäst är diktboken "Och månen har sin gång". Hon kommer på vad hon ska skriva när hon är ute och går och när hon läser tidningen. Jag tyckte hon var intressant och när jag kom hem berättade min mamma att hon var hennes lärare förr.
Erika

Korta snuttar av barnens egna texter som de skrivit som fortsättning på boken Anåda, anagga.

Skriven av Sofia

Resumé:

Vilgot och Anna är kära i varandra. När Vilgot börjar i högstadiet kommer han närmare henne. Dom börjar vara mer med varandra och går ut med sina hundar tillsammans. Men så flyttar Anna ut på landet, och lämnar Vilgot bakom sig. Efter en tid bestämmer sig Vilgot för att söka upp Anna. Men han bryter benet i en bilolycka och hamnar på sjukhus en tid…

Fortsättning skriven av Sofia:

…Inget är roligt utan Anna, tänker Vilgot. Han är uttråkad. Det är en vecka sen Vilgot träffade Anna senast. Det är sommarlov, men Vilgot har inget att göra. Alla kompisarna är bortresta. Men å andra sidan har han ju inte så många kompisar heller. Jag önskar att jag kunde skriva till Anna. Eller ringa eller…PANG! Dörren slår igen och Vilgot hoppar till. Mamma är hemma. Hon kommer in, och sitter ner, stirrar. På nåt som inte finns.
-Vilgot … jag fick just veta … Anna har cancer.

Vilgot är inte vaken. Han ser inte, hör inte och känner ingenting. Han gråter inte. Vilgot kan inte förstå att Anna har cancer. Att hon faktiskt står på tröskeln till att dö! Vilgots mamma föreslår att han ska fara och hälsa på Anna. Hon tröstar honom med att det finns många botemedel mot cancer. Vilgot reser till sjukhuset med buss. Anna blir glad över att se honom. Hon ser blek och skör ut.
-Jag har saknat dig, mumlar Anna matt.
-Jag med. Det är tyst stämning. Vilgot vågar inte ta upp frågan som hela tiden maler i huvudet: Kommer Anna att klara sig?
-Jag har inget hår kvar, säger Anna plötsligt.
-Va? Vilgot tror att Anna blivit galen. Anna nickar sorgset. Hon tar av sig den huva som hon har på huvudet.
-Dom rakade av det när dom gjorde strålbehandling på mig. Vilgot stirrar på Annas kala huvud, där hennes silkeslena, bruna hår en gång suttit.
-Men det växer snart ut igen, säger Anna och försöker le. Vilgot beundrar Anna för hennes tapperhet. Tänk att veta att man kanske ska dö men ändå hålla skenet uppe. Då kommer doktorn in. Han vänder sig till Anna.
-Jag har goda nyheter till dig Anna, säger han och ler. Du kommer att bli helt frisk. Anna ler glädjestrålande. Vilgot kramar om Anna. Hon kommer att bli frisk! Och han vet att de kommer att hålla ihop länge än.

Skriven av Elsa

Fortsättning skriven av Elsa:

…Sommarlovet har börjat och Vilgots ben har läkt fint. Han och Anna skall gå och simma idag.
-Hej Anna! sa Vilgot när de träffades vid stranden.
-Hej! sa Anna glatt, och gav honom en kram.
-Skall vi gå och simma? undrade Vilgot.
-Ja! svarade Anna.
De sprang ut i det varma vattnet och simmade och kramades. Efter någon timme i vattnet for de upp. Annas "kännykkä" ringde, och hon såg allvarlig ut.
-Vad är det, vem var det!? undrade "Ville".
-Det var mamma, jag måste hem, hon har något viktigt att säga, sa Anna.
-Ok, vi ses väl någon annan gång igen, sa Ville. Anna gav honom en snabb kyss, och cyklade iväg.

Vilgot gick sakta hemåt. Han tänkte på Anna. Tänk om det var något hemskt hennes mamma hade sagt, varför hade hon annars haft så bråttom.

Hemma vid dörren väntade Kille, glatt viftande med svansen.
-Hej Ville, är du redan hemma!? sa mamma, som stod i köket och diskade.
-Ja, Anna måste fara, sa Vilgot
-Så synd, sa mamma.

Nästa morgon

-Rrrrr-rrrr…
-Vad fan…! Vilgot kravlade sig ur sängen.
-Hallo! svarade han.
-Hej, det är Anna! Hoppas att jag inte väckte dig! hördes det ur luren.
-Nej, det gör inget, vad vill du? undrade Ville.
-Jag har dåliga nyheter. Min mamma har en ny pojkvän, och vi skall flytta till Grekland.
-Grekland!? nästan skrek Ville
-Ja, Paolo som han heter bor där.
-Men…då kan vi ju inte träffas längre! sa Vilgot.
-Jag vet…Jag tror att vi måste göra slut, sa Anna tyst.
-Ja, det måste vi väl, det skulle inte bli något.
-Men jag kan ju alltid skriva till dig, vi kan ju vara kompisar, sa Anna.
-Ja, såklart! sa Ville, och försökte låta glad.
-Men jag kommer dit nu, och säger hej-då, sa Anna.
-Ja, kom, sa Vilgot, och satt på luren.

Lite senare

-Knack-knack! Vilgot sprang och öppnade dörren.
-Hej! sa Anna.
-Hej, kom vi går till mitt rum.
-Vi måste åka redan idag, så vi hinner nog inte göra så mycket, sa Anna tyst.
-Nej, men skriv så fort du hinner, sa Vilgot.
-Ja! Sa Anna, och så böjde hon sig över Ville och gav honom en lång varm kyss.
-Knack-knack!
-Oj-nej! sa Anna. -Det är säkert mamma och Paolo!

Anna och Vilgot gick hand i hand ner för trappan.
-Kom Anna. Vi måste åka nu! sa hennes mamma.
-Jag kommer, sa Anna.
-Hej-då, Ville, sa Anna, och kramade honom.
-Hej-då! sa Ville.

Och så gick Anna. Vilgot suckade, men tänkte: Livet går vidare.

Skriven av Stephanie